Sannfinländarna och uttrycksfriheten

Den sannfinländske riksdagsledamoten Reijo Tossavainen, som hittills för det mesta ägnat sig åt att ifrågasätta värdet i akademisk utbildning (surt, sa räven om rönnbären) har hittat ett nytt svepskäl för ett offentligt raseriutbrott: en film om invandrarättlingarna i Finland, där en svart kille iklär sig finsk nationaldräkt och beskyller sannfinländarna för att öka rasismen i landet. "Här kritiserar man sannfinländarna för skattepengar", bölar Tossavainen på sin bloggsida.

Sannfinländarna är för uttrycksfrihet, så länge den friheten inte "missbrukas" till att kritisera sannfinländarna. Ungefär som sannfinländarna säger sig bekämpa brottslighet, men funkar i praktiken som brottslingarnas ingång i politiken.

Teuvo Hakkarainen och hans berömda kuk

Den mest tragikomiske bland alla de tragikomiska sannfinnarna på riksdagen har demonstrerat vad sannfinsk kultur handlar om genom att skicka en bild på sin snopp till en ensamförsörjande mamma han blivit kåt på - det var givetvis Teuvo Hakkarainen, som under sina vilda ungdomsår bland annat stal kyrkosilvret och kollektpengarna på Suomussalmi kyrka. De sannfinska bloggarna vältrar sig formligen i medmänsklig förståelse och ondgör sig över alla "gröna vänstermänniskor" som har fräckheten att ogilla Hakkarainens beteende, trots att de själva gjort sig skyldiga till värre saker (sannfinnarna utgår givetvis ifrån att alla "gröna vänstermänniskor" utan undantag tagit droger, haft sex med hundar osv). Naturligtvis svartmålas alla de som kritiserar Hakkarainen såsom "elit" som inte tolererar en "man av folket".

En kompis till mig som har haft den förskräckliga oturen att lära känna kråkvinklarna i Savolax på nära håll påpekade för mig att Hakkarainen inte är en man av folket i någon betydelsefull bemärkelse. Han är prins till en släkt sågverksägare som aldrig behövt oroa sig för levebrödet och som sålunda aldrig känt sig föranledd att ta hänsyn till andra människor. En sorts saudisk prins från mörkaste Savolax alltså. En sådan typ kan komma till riksdagsplenum med den blottade snoppen i högsta hugg eftersom ingen nånsin förklarat för honom att dylikt inte riktigt går att göra i möblerade rum.

Hallis sejvar fejset i sista sekund

I går gick folk man ur huse och demonstrerade mot den ryska invasionen i Ukraina utanför ryska ambassaden. I folkmängden dök det upp ett ansikte som man inte var vana att se på sådana här tillställningar - den finske extremhögerledaren Jussi Halla-ahos. Nu vet vi ju att Hallis som studerande tillbringade ett helt år i Ukraina för att lära sig flytande ryska och att han senare var med om att kompilera en finsk-ukrainsk ordbok, så han har av gammalt profilerat sig som en vän till Ukraina. Visserligen har han inte visat några tecken på genuin solidaritet med vare sig ukrainarnas eller vitryssarnas strävanden till att frigöra sig från det ryska inflytandet. I min gamla blogg skrev jag någon gång för såna där tie år sen om vitryska demonstrationer mot diktatorn Lukasjenko, och Halla-aho, som på den tiden inte ännu var den stora boss han i dag är utan sökte uppmärksamhet genom att skriva skit i kommentarlådan på min blogg, nöjde sig bara med att löjliggöra mig för mina bristande kunskaper i slavisk etymologi. Däremot gav han katten i vitryssarnas lidanden.

Den här gången såg han sig dock föranledd att låtsas oroa sig om ukrainarna, något som inte är typiskt för extremhögern i Finland. I själva verket har Hommaforumet, det högerextremistiska webbforum som på sin tid grundades som en förlängning av kommentarlådan till Halla-ahos blogg, hela tiden behärskats av Putinbeundrare som öppet bejakar att de vill ha rysk ockupation av Finland precis därför att de litar på att ryssarna är hänsynslösa och tar kål på finlandssvenskar och invandrare. (Det här har de faktiskt sagt helt explicit och oförblommerat.)

Dessvärre hade Antero Eerola, en ganska ung vänsterförbundare med helt paleokommunistiska åsikter om ett och annat, gått och uttryckt åsikter som uppenbarligen var helt baserade på rysk propaganda. Det förelåg åtminstone en teoretisk risk att de våldsamt Rysslandsvänliga åsikterna i Halla-ahos eget läger skulle få större uppmärksamhet i medierna, och då gällde det att reagera reptilsnabbt. På sociala medier hade vi redan börjat sprida ett uttalande av den högerextreme sannfinländaren Veli-Pekka Kortelainen: killen hade sagt att han skulle föredra rysk ockupation framom Natomedlemskap. Och dessutom såg det ut att Ukraina kommer att bli en större grej att göra populism av än "lavinen" av mörkhyade invandrare. Sålunda vände Hallis kappan efter vinden. Och anhängarna kommer att följa exemplet, eftersom de varken har eller någonsin haft ett annat intellektuellt, politiskt eller (haha) sexuellt intresse än Ledarens: de har aldrig varit något annat än hans viljelösa kroppsdelar.

Och medierna då? Antero Eerolas blunder innebär att medierna kommer att svälja betet och sänket utan att alls ifrågasätta den sannfinländska versionen av den här historien: att det är sannfinländarna som står för Ukrainas frihet medan vänstern hejat på Vladolf Putler.

Sannfinnarne

Stor är deras här att nämna,
tallös såsom havets sand,
och det enda val de lämna:
döden eller slavars band.

Därför är det lätt att välja
för var en som föddes fri.
Ej de stridande vi tälja,
blott de slagne tälja vi.

Esaias Tegnér

Sannfinnarnas skenhelighet, del fyra miljoner sexhundratrettifemtusen fyrahundraförtisju

Tom Packalén, en sannfinländsk riksdagsledamot, har väckt uppmärksamhet med sina krokodiltårar över den nyligen avslutade rättegången mot ett mc-gäng. Problemet med processen var att lagen om organiserad brottslighet visade sig tandlös: det gick inte att bevisa att de åtalade hade planerat brottet som en del av gängets verksamhet och kom sålunda att endast bemötas som enstaka gärningsmän eller medlemmar av spontant uppståndna mindre ligor. Hade Packalén varit representant för något annat politiskt parti hade man kunnat ta hans farhågor på allvar, men när det är en sannfinne kan man utgå från att det bara är populism. Populism av en särskilt motbjudande och skenhelig sort, när vi påminner oss om vad det är för människomaterial som det kryllar av i hans parti, och nu tänker jag inte bara på Jussi Halla-aho och hans mer eller mindre fascistiska anhängare, utan framom allt på yrkesbrottslingar. Särskilt på kommunalnivån har Sannfinnarna nämligen gjort sig beryktade som en politisk tillflyktsort för kriminella busar med en bakgrund inom knark- och utpressningsbranschen.

Det är faktiskt min uppfattning att Sannfinnarnas framgångar i små östfinska kommuner, t ex Viitasaariledamoten Teuvo Hakkarainens inval i riksdagen, beror på att lagens långa arm inte längre når dit - att det organiserade samhället, staten, i praktiken rasat ihop på sådana orter och mc-busarna tagit över. Hakkarainens täta kontakter med mc-klubbar i regionen, som fått en massa publicitet, är sålunda egentligen någonting helt naturligt: i kulturbygderna brukar politikerna luncha med de lokala näringslivs- och industripamparna, i Kråkvinkel finns det inga handelsgillen så det får bli mc-klubbar i stället.

Var det nu Skypo eller någon annan polismyndighet som påstod att högerradikalismen inte var en fara i Finland, därför att högerradikalismen hänger ihop med vanlig brottslighet? Jag kommer nu inte ihåg det, men om det förekommit sådana uttalanden måste jag bara konstatera att jag inte förstår mig på hur polisen egentligen resonerar. Att rasismen och fascismen fungerar som ideologiska fikonlöv för vanliga kriminella odågor för att ge deras illgärningar en politisk anstrykning innebär ju att vanliga brottslingar kan använda den relativt medelklassbetonade högerextremistiska subkulturen som rekryteringsunderlag. Eller snarare som naiva och lättutnyttjade springpojkar. När en medelklassmänniska ser en yrkeskriminell som meningsfrände, är hon beredd att hjälpa till i ett vanligt brott utan att ens få sin andel av bytet. Det är ju fina affärer för brottslingen.

Jag ser nog åtskilligt att kritisera även i den vänsterradikala subkulturen, men faktum kvarstår att en genomsnittlig vänsterradikal förening brukar bestå av idealistiska medelklassyngel som bara kör med patetisk retorik om att rädda världen. En del av dem begår nog ibland även politiskt motiverade brott, skadegörelse för det mesta. Men ur den vanlige medborgarens synvinkel är vänsterradikalerna för det mesta mindre farliga än högerradikalerna, precis därför att högerradikalism i praktiken handlar om kriminalitet och våld som självändamål.