Håller på att avsluta boken World War Z. Inte illa alls, kreativt att välja fiktiv "muntlig historia" som form. Filmen lär vara mycket sämre, eftersom den bara behållit grundidén och satsat på linjärt historieberättande i stället. Men skulle man experimentera med formen på ett liknande sätt i filmen så borde den vara en "mockumentary", en låtsasdokumentär, och det skulle väl inte riktigt funka i Hollywood.
Den svenska översättningen är inte dålig men bristande lokalisering går ibland på nerverna, när t ex ryska soldater kallar sina överordnade "Sir". "Ja, Sir!" Hör nu hit, soldater i ryska armén kan kalla sina överordnade "kamrat överste" (tovarisjtj polkovnik), eller kanske det i dag är "herr överste" (gospodin polkovnik), men inte Sir. Men det är givetvis originaltexten det är fel på. Anglosachsiska författare som skriver om krig brukade förr i världen låta soldater tilltala sina officerare på det språk de skulle ha talat även om resten av dialogen var på engelska. Ni vet, Herr Leutnant, Herr Obersturmführer, mon colonel, och så vidare. Här ser vi vilken fin praktik det ändå var, hur konstlat det än kändes för oss. När alla soldater bara kallar officerarna "Sir" kan översättaren inte veta om det är en fänrik eller en general man har att göra med.
Men i övrigt är det en intressant bok och en ganska bra översättning. Jag antar att bristerna beror på det gamla vanliga - att översättaren hade en strikt tidsgräns att iaktta. Hon heter förresten Åsa Hjertstrand Brensén. Jag nämner henne med namn därför att jag för det mesta gillar vad hon åstadkommit, trots vissa lokaliseringsbrister av ovannämnda slaget.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment